Säkerhetsarbete och krisberedskap

Stadens arbete med säkerhet och förmåga att hantera kriser är en förutsättning för att Stockholm ska fortsätta behålla sin attraktionskraft.

Som grund för stadens säkerhetsarbete finns Stockholms stads säkerhetsprogram 2020–2023 som beslutats av kommunfullmäktige. Stadens samlade säkerhetsarbete ska leda mot kommunfullmäktiges mål om en trygg, säker och välskött stad att bo och vistas i. Programmet gäller alla stadens nämnder och bolagsstyrelser, och ligger till grund för hur stadens alla verksamheter planerar, genomför och utvecklar sitt säkerhetsarbete.

Stockholms stad arbetar för att förhindra oönskade händelser. När en oönskad händelse ändå inträffar ska staden arbeta för att minimera dess konsekvenser, upprätthålla samhällsviktig verksamhet samt säkerställa en snar återgång till normalläge.

I arbetet ingår att systematiskt identifiera vilka risker och sårbarheter som skulle kunna påverka staden och dess verksamheter för att vara förberedd om en olycka inträffar. Därför ska säkerhetsarbetet i stadens alla verksamheter utgå från aktuella och verksamhetsanpassade risk- och sårbarhetsanalyser (RSA). Varje nämnd och bolagsstyrelse ska ha en aktuell och långsiktig handlingsplan för de mest framträdande riskerna i verksamheten. Åtgärder kopplade till dessa risker ska integreras i verksamhetens ordinarie verksamhetsplanering.

I centrum för stadens säkerhetsarbete finns fem fokusområden:

  1. Krisberedskap
  2. Civilt försvar
  3. Säkerhetsskydd och informationssäkerhet
  4. Förebygga olyckor
  5. Otillåten påverkan samt hot och våld mot anställda.

Säkerhetsläget i Stockholm och Sverige

Stockholms stad följer omvärldsutvecklingen och trygghets- och säkerhetsarbetet anpassas alltid efter läget. I Stockholms län pågår samverkan mellan berörda aktörer så som kommuner, Region Stockholm, Polisen, räddningstjänsten och Länsstyrelsen Stockholms län för gemensam planering, beredskapshöjande åtgärder och samordnad kommunikation.

Den 17 augusti 2023 höjdes terrorhotnivån i Sverige från nivå tre (förhöjt hot) till nivå fyra (högt hot) på en femgradig skala. Terrorhotnivån är en nationell bedömning, men som huvudstad är Stockholm i sig en symbolisk plats som historiskt har setts som ett strategiskt mål för attentat. Detta är en viktig förutsättningar som staden har med i sitt arbete. Stadens verksamheter är öppna som vanligt och den som har särskilda frågor utifrån rådande läge uppmanas kontakta den verksamhet det rör.

Styrande principer

När händelser inträffar ställs stora krav på stadens förmåga att snabbt och flexibelt hantera situationen. En viktig del i svensk krishantering är vad som brukar kallas de tre grundprinciperna. De är centrala för Stockholms stads hantering av störningar och kriser. Utöver grundprinciperna finns ett geografiskt områdesansvar som syftar till att möjliggöra samordning av krishanteringen.

Ansvarsprincipen

Ansvarsprincipen innebär att de som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden gör det också under en kris. Det ingår även att vid behov initiera och bedriva samverkan.

Likhetsprincipen

Likhetsprincipen innebär att organisation och lokalisering så långt som det är möjligt ska fungera på samma sätt som vid normala förhållanden.

Närhetsprincipen

Närhetsprincipen innebär att en kris hanteras där den inträffar, av de närmast berörda och ansvariga. Detta hindrar inte verksamheten från att samverka och söka hjälp för att hantera krisen.

Geografiskt områdesansvar

Staden har, genom kommunstyrelsen, ett lagreglerat geografiskt områdesansvar som täcker stadens geografiska område. Stadsdelsnämnderna har motsvarande geografiska områdesansvar inom sina respektive nämndområden. Med det geografiska områdesansvaret följer ett ansvar att samordna alla relevanta aktörer – exempelvis myndigheter, näringsliv eller frivilligorganisationer – inom stadens eller stadsdelsnämndsområdets gränser före, under och efter en oönskad händelse eller under höjd beredskap.

Regional samordning

En väletablerad samverkan med andra aktörer, exempelvis räddningstjänst, Polismyndigheten och andra myndigheter, regionala aktörer, näringsliv och civilsamhället, är en naturlig del av stadens säkerhetsarbete och bidrar till att både risken för och konsekvenserna av samhällsstörningar minskar i hela Stockholm.

En viktig del av det geografiska områdesansvaret tar staden genom att delta i utvecklingen av den regionala samverkan inom ramen för Samverkan Stockholmsregionen. Syftet är att upprätthålla en trygg, säker och störningsfri region och mer effektiva insatser om något inträffar. Här läggs också grunden för en väl fungerande samverkan med nationell nivå.

Sevesoanläggningar

Alla Sveriges kommuner ansvarar för att tillgängliggöra information om anläggningar och verksamheter som hanterar större mängder farliga kemikalier inom kommunen, så kallade Sevesoanläggningar.

Kommunen är skyldig att ta fram en plan för räddningsinsats vid en olycka samt se till att allmänheten blir informerad. Detta görs av Storstockholms brandförsvarsförbund, ett kommunalförbund i vilket Stockholms stad ingår. Inom Storstockholms brandförsvars område finns verksamheter som omfattas av två olika kravnivåer: lägre respektive högre.

Arbete mot kriminalitet och våldsbejakande extremism

Arbetet mot kriminalitet och våldsbejakande extremism är ett ansvar för flera olika myndigheter. Stockholms stad arbetar främst med förebyggande åtgärder men också uppsökande för att fånga upp personer med riskbeteenden samt med verksamheter för den som vill hoppa av en kriminell livsstil eller lämna våldsbejakande extremistiska miljöer.

Till stöd för arbetet finns ett centralt säkerhetsråd. Rådet är rådgivande till stadsdirektören i de risk- och säkerhetsfrågor som kräver stadsövergripande samordning.

Så långt som det är möjligt ska Stockholms stads organisation vara densamma vid en kris som i normalläge. För att stadens krishantering ska kunna komma igång snabbt krävs dock ständig beredskap. På central nivå ska staden alltid ha stadsdirektör, säkerhetsdirektör, en tjänsteperson i beredskap (TiB) och en kommunikatör i beredskap (KiB) i tjänst. Förvaltningar och bolag ansvarar för att det alltid finns en förvaltnings- eller bolagsdirektör i tjänst.

Störningar och allvarliga händelser hanteras på lokal nivå med viss central samordning från stadsledningskontoret. Varje förvaltning och bolag ska ha en egen utsedd krisledningsorganisation. Vid en större kris kan stadens centrala krisledningsorganisation och krisledningsnämnden aktiveras.

Central krisledning

Vid en större kris har stadsledningskontoret ansvaret för att leda och samordna stadens samlade krishantering, bland annat genom att ange en central inriktning och att prioritera fördelning av resurser. Den centrala krisledningsorganisationen leds av stadsdirektören.

Stadsdirektören har i uppdrag att hålla krisledningsnämndens ordförande informerad om utvecklingen.

Krisledningsnämnden

Krisledningsnämnden utgörs av borgarråden och dess huvuduppgifter är att fatta strategiska beslut vid extraordinära händelser. Arbetet styrs av ett särskilt reglemente för nämnden. Krisledningsnämnden har möjlighet att ta över hela eller delar av andra nämnders ansvarsområden för att kunna omfördela resurser och effektivisera hanteringen.

Krisledningsnämnden kan bland annat besluta om

  • prioritering av stadens verksamheter, till exempel omfördelning av personal mellan stadens verksamheter eller stängning av verksamhet
  • flyttning av verksamhet, till exempel boende i dygnet runt-omsorg
  • begäran om bistånd från annan kommun eller annan aktör, till exempel länsstyrelsen
  • aktivering av reservsystem och fördelning av reservkraft.

Försäkringsskydd

Styrande dokument

Stockholms stads säkerhetsprogram

Programmet gäller alla stadens nämnder och bolagsstyrelser och ska tillsammans med stadens budget ligga till grund för hur stadens alla verksamheter planerar, genomför och utvecklar säkerhetsarbetet.

Säkerhetsprogram 2020–2023 (pdf)

Reglemente för krisledningsnämnden

Reglemente för krisledningsnämnden anger hur nämnden ska arbeta.

KFS 2010:02, Reglemente för krisledningsnämnden (pdf)

Uppdaterad