Svår tid i äldreomsorgen förvärrades av motstridiga riktlinjer

Publicerad:

Uppdaterad:

Med anledning av SVT:s Uppdrag granskning den 28 oktober, som skildrar skyddsombudsstoppet vid äldreboendet Serafen den 7 april i år, beskriver vi här stadens arbete.

Under våren upplevde äldreomsorgen i Stockholms stad sin största kris någonsin då många äldre insjuknade och avled i covid-19. Ett febrilt arbete gjordes under våren för att få fram tillräckliga mängder skyddsmaterial och begränsa smittan. Motstridiga riktlinjer om vilket slags skyddsmaterial som skulle användas skapade ytterligare oro i en redan pressad situation.

Stockholms stad har gjort allt för att medarbetare i äldreomsorgen ska ha tillgång till skyddsutrustning. Det får inte, i en samhällskris som en pandemi är, råda otydlighet om vilka riktlinjer som gäller för en vård- och omsorgsverksamhet. Stockholms stad följde Smittskydd Stockholms riktlinjer för skyddsutrustning. I den situation som uppstod med oklarheter kring vilka riktlinjer som ska användas har Stockholms stad agerat för att få tydlighet genom att vända sig till förvaltningsrätten.

Arbetssätt i äldreomsorgen när pandemin nådde Stockholm

Vid misstänkta eller konstaterade fall av sjukdomen påbörjades omedelbart kohortvård. Det innebär att boende med misstänkt eller konstaterad smitta inte träffar friska boende och att personalen följer de riktlinjer för skyddsutrustning som upprättas av Smittskydd Stockholm.

I enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter genomförs kontinuerligt riskbedömningar för de olika vårdmomenten vid ett äldreboende och motsvarande riskbedömningar görs även för varje enskild boende. Detta är ett löpande arbete som kompletterar rutinerna för att följa de riktlinjer för skyddsmaterial och vårdsituationer som finns.

Stockholms stad införde den 18 mars besöksstopp på stadens äldreboenden och den 30 mars fattade regeringen beslut om allmänt besöksförbud vid landets äldreboenden.

Våren var en oerhört svår och tuff tid i äldreomsorgen. Äldre insjuknade och avled i en helt ny och mycket smittsam sjukdom. Boende, anhöriga, medarbetare och verksamhetschefer upplevde alla något som aldrig tidigare hänt, rädslan och oron var stor. Medarbetare och chefer på stadens äldreboenden gjorde i detta läge ett enormt arbete för att ge god och trygg omsorg till de boende.

Global brist på skyddsutrustning

I mars och april rådde global och nationell brist på visir, munskydd, handsprit och annan skyddsutrustning. Under några dramatiska veckor började hela världen bokstavligt talat beställa samma skyddsutrustning. Utlovade leveranser uteblev, marknaden svajade då tillverkarna inte hade hunnit ställa om till en högre produktionstakt.

Stockholms stad tog därför initiativ till en inköps- och logistikfunktion för bland annat äldreomsorgen. Funktionen distribuerade till 26 kommuner i Stockholms län. Materialbristen var som allra störst i april. Situationen stabiliserades sedan stegvis över tid. Den omfattande bristen på skyddsmaterial skapade stor oro bland anhöriga och personal, men också hos ansvariga för verksamheterna.

I den bristsituation som rådde prioriterades leveranser av skyddsutrustning till de äldreboenden som hade konstaterade eller misstänkta fall av covid-19.

Den 18 mars vände sig Stockholms stad till Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med en begäran om hjälp och att även kommunernas behov av skyddsmaterial skulle ingå i Socialstyrelsens nationella samordningsansvar.

Skyddsombudsstoppet på Serafen

Den 7 april läggs ett skyddsombudsstopp vid äldreboendet Serafen. Skyddsombudsstopp är ett verktyg i arbetsmiljölagen som kan användas då skyddsombudet anser att det råder ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa”. Ett skyddsombudsstopp innebär att all verksamhet omedelbart avbryts.

Vid ett skyddsombudsstopp samverkar skyddsombud och arbetsgivare om åtgärder för att ta bort eller minska risken för liv eller hälsa. Skyddsombudet bedömer sedan om dessa åtgärder är tillräckliga.

På Serafen bedömde skyddsombudet att åtgärderna inte var tillräckliga och anmälde därför till arbetsgivaren, Kungsholmens stadsdelsförvaltning, att arbetsplatsen omedelbart skulle stängas. Utifrån processen för ett skyddsombudsstopp tog då stadsdelsförvaltningen kontakt med Arbetsmiljöverket för att få beslut om hur verksamheten skulle arbeta vidare för att minska riskerna.

Arbetsmiljöverket har beslutanderätt om arbetet fortsatt ska vara avbrutet eller inte. I detta fall beslutade Arbetsmiljöverket att häva skyddsombudsstoppet och göra ett föreläggande. I föreläggandet angavs att munskydd och visir skulle användas i alla situationer med ett patientnära arbete vid konstaterad eller misstänkt covid-19.

Skillnader i riktlinjer

Stockholms stad tillämpade Smittskydd Stockholms riktlinjer som utgår från Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Där angavs att i arbetsmoment där medarbetare kom nära en person med misstänkt eller konstaterad covid-19 och där det fanns risk för droppsmitta, skulle skyddsutrustning användas enligt följande:

  • Heltäckande visir eller munskydd med inbyggt visir, eller munskydd och skyddsglasögon.
  • I vissa situationer, som identifierats i en riskbedömning, skulle heltäckande visir kompletteras med munskydd.

Arbetsmiljöverkets föreläggande vid Serafen skiljde sig från de riktlinjer för skyddsutrustning som Stockholms stad tillämpat sedan pandemins start. I föreläggandet angavs att visir och munskydd skulle användas i alla situationer med ett patientnära arbete vid misstänkt eller konstaterad covid-19.

En otydlig situation i ett mycket svårt läge

Stockholms stads ansvar är att garantera boende och medarbetare en trygg och säker miljö. Vilka riktlinjer för skyddsmaterial som ska följas är avgörande. Nu fanns två besked, dels de riktlinjer från Smittskydd Stockholm som staden hela tiden följt, dels de riktlinjer som angavs i Arbetsmiljöverkets föreläggande vid Serafen.

Om fler liknande förelägganden skulle läggas riskerade medarbetare på andra boenden att stå utan munskydd också när de arbetade med personer som var smittade eller misstänkt smittade. Den risken bedömdes som fullt sannolik eftersom leveranserna av skyddsutrustning vid denna tidpunkt endast nådde upp till knappt hälften av det efterfrågade behovet.

Det får inte, i en samhällskris som en pandemi är, råda otydlighet om vilka riktlinjer som gäller för en vård- och omsorgsverksamhet. För att få tydlighet i vilka riktlinjer som gällde överklagade därför Stockholms stad Arbetsmiljöverkets beslut till förvaltningsrätten. Både arbetstagare och arbetsgivare ska känna sig trygga med att verksamheten följer de riktlinjer som gäller.

Folkhälsomyndigheten uppdaterade sina rekommendationer i juni och i dagsläget är tillgången till munskydd god.