Positiv trend i årets trygghetsmätning

Publicerad:

Uppdaterad:

Årets trygghetsmätning visar på ett försiktigt positivt resultat, i förhållande till den gradvisa ökning av oro och otrygghet som noterats i Stockholms stad från 2011. För 2020 tycks ökningarna ha planat ut, eller till och med börjat minska.

Trygghetsmätningen genomförs var tredje år och innehåller dels rapporter uppdelat per stadsdelsförvaltning och dels en stadsövergripande rapport som gäller hela staden.

Resultaten jämförs med tidigare år på stadsövergripande nivå, respektive nedbrutet på stadsdelsförvaltning. Därtill beskrivs resultat för olika grupper där otryggheten kan tänkas vara högre, exempelvis kvinnor, äldre och utlandsfödda. I år finns ett särskilt fokus på otrygghet bland äldre invånare, där en specifik datainsamling genomförts för personer som är 80 år eller äldre.

Oro att utsättas för brott

På stadsövergripande nivå har andelen som under de senaste tolv månaderna ofta har varit oroliga för att utsättas för brott av något slag minskat från 11 procent 2017 till 9 procent 2020. Den gradvisa ökning, som noterats sedan 2011, har därmed avtagit.

Minskningen går att notera i samtliga stadsdelsförvaltningar, och tydligast i Rinkeby-Kista (från 21 procent till 11 procent oroliga för brott) och Spånga-Tensta (från 26 procent till 13 procent oroliga för brott). Undantaget är Farsta som ligger på en oförändrad nivå där 12 procent ofta är oroliga för brott.

Skillnader mellan olika grupper är relativt begränsad, där gruppen med funktionsnedsättning utmärker sig tydligast – 12 procent är ofta oroliga att utsättas för brott i jämförelse med 9 procent i staden totalt. För gruppen 65–79 år är det mindre vanligt med oro för brott (6 procent).

Orolig i bostadsområdet

Otrygghet vad gäller utemiljön i det egna bostadsområdet undersöks genom frågan: Om du går ut ensam sent en kväll i området du bor i, känner du dig trygg eller otrygg eller går du i stort sett aldrig ut ensam på kvällarna?

År 2008 låg andelen som svarat att de är mycket otrygga eller inte går ut på kvällen på grund av oro på 10 procent. Sedan minskade andelen otrygga till 7 procent 2011, men därefter har en ökning förkommit under både 2014 och 2017, varefter nivån otrygga åter hamnar på 10 procent.

För årets mätning är resultatet oförändrat och det är fortsatt 1 av 10 som utrycker att de är mycket otrygga när de går ut ensamma på kvällen i området där de bor, eller att de inte går ut alls till följd av oro.

Otrygghet för specifika brott

När frågan om otrygghet för brott specificeras på typ av brott så utmärker sig oro för inbrott i bostaden (16 procent), oro för rån (16 procent) samt oro för nät-relaterade brott (13 procent).

Kvinnor har en högre oro för flera brottstyper, men störst är skillnaden kring

  • oro för sexuella trakasserier (12 av kvinnorna jämfört 8 procent i den totala gruppen)
  • våldtäkt utanför hemmet (15 procent för kvinnor jämfört med 10 procent för den totala gruppen).

Gruppen funktionsnedsatta utmärker sig med högre otrygghet kopplat till en majoritet av brottstyperna, men tydligast kopplat till

  • rån (23 procent jämfört med 16 procent i den totala gruppen)
  • överfall och våld utanför hemmet (17 procent jämfört 11 procent i den totala gruppen)
  • nät-relaterade brott (21 procent jämfört 13 procent i den totala gruppen).

Gruppen äldre 65–79 år har i flertalet fall en lägre oro för specifika brottstyper, undantaget nät-relaterad brottslighet som ligger högre. Även utlandsfödda har en viss högre otrygghet, tydligast vad gäller inbrott och våldsbrott samt nätrelaterade brott.

Ordningsproblem i bostadsområdet

Ordningsproblem undersöks genom frågan: Upplever du att det finns problem med följande fenomen i ditt bostadsområde eller i anknytning till detta?

Vanligast är att svarande instämmer i följande problemområden (flera svar var möjliga):

  • nedskräpning (23 procent)
  • påträngande tiggeri (17 procent)
  • mörka områden och dålig belysning (15 procent).

Äldre personers otrygghet och utsatthet för brott

I trygghetsmätningen 2020 så undersöks för första gången otrygghet och utsatthet för brott bland personer 80 år och äldre. Vad gäller frågan om oro för att utsättas för brott av något slag, så minskar oron med ålder. Gruppen 80+ har lägst oro om 4 procent, att jämföra med 6 procent för personer 66–79 år och 9 procent för personer 50–65 år.

En förklaring till lägre oro för brott bland personer 80 år eller äldre kan vara att de undviker otrygga situationer, som restaurangbesök eller att gå ut på kvällen, något som kan ses i trygghetsmätningen.

Yttre omständigheter som kan ha påverkat resultaten

Datainsamlingen av trygghetsmätningen påbörjades i början av mars och avslutades i juni. Därmed har svar samlats in samtidigt med den pågående pandemin med Covid-19. Frågan om hur detta påverkar resultaten är mycket svårt att tydliggöra, då svenska erfarenheter på området saknas. Dessutom kan påverkan variera mellan grupper och även kring olika dimensioner av trygghetsfrågan.

En möjlighet är att trygghet kopplat till brott är en fråga som upplevs i relation till trygghet kopplat till andra områden – däribland hälsa och ekonomisk trygghet. Därmed skulle otrygghet kopplat till brott kunna minska när andra otrygghetsfaktorer ökar – exempelvis risk för smittspridning och ekonomiska konsekvenser kopplade till restriktioner.

Dessutom har restriktioner för att minska smittspridning inneburit en minskad rörelse i den offentliga miljön och kollektivtrafiken – två områden som trygghetsmätningen visar som otrygga. Att färre personer som vistas i dessa miljöer kan därmed innebära färre otrygga upplevelser.

På samma sätt kan otrygghetsskapande faktorer öka om de finns inom bostaden, exempelvis kopplat till våld i nära relation. Det är samtidigt inte fler som uppger i trygghetsmätningen att de blivit utsatta för våld i nära relation.

Stockholms stads trygghetsarbete

Staden arbetar på en mängd olika sätt för att skapa social trygghet och en stadsmiljö som både är och upplevs som säker.